I afton upptäckte jag till min stora glädje att Claes Nilholm, professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik har börjat blogga. Syftet med hans blogg är att skapa en motpol mot den demonisering som skett i media av skolan. Han vill också skapa en öppenhet för andras argument i skoldebatten. I bloggen kommer han även att skriva om frågor som tangerar ramen för hans specialområde- elever i svårigheter. I ett inlägg kommer han även att rikta kritik mot dyslexi-begreppet.
Personligen ser jag ser verkligen fram emot att följa den här bloggen.Kritiken mot dyslexi-begreppet ser jag extra mycket fram emot att läsa om.För faktum är att ju mer jag läser om dyslexi desto mer frågande blir jag. Jag tror att innehållet i Nilholms blogg kommer att vara intressant, tankeväckande och lärorikt. Kanske kommer även ytterligare ett syfte med bloggen att skapas nämligen att föra skolforskningen närmare verkligheten i skolan? Då kanske vi når bloggens huvudsyfte, att skapa en mer nyanserad bild av svenska skolan? Vad tror ni andra?
/ Anna-Lena
PS. Claes Nilholms blogg finner du här eller i min blogglista till höger.
söndag 17 februari 2013
Wordle- pedagogiskt verktyg
En bild säger mer än tusen ord. Visst ligger det en viss sanning i det uttrycket. Satte mig i eftermiddags och lekte lite med Wordle och skapade ett ordmoln med uttryck som kan kopplas till undervisning och specialpedagogik.Ordmolnet blev för mig som en annorlunda tankekarta för att komma igång med tänkandet kring innehållet i denna blogg. Ordmoln kan med fördel och lätthet användas i undervisningen med eleverna. Adressen till wordle finner du här.
Det enda som är lite tråkigt med sajten är att det är lite krångligt att spara sina alster. Positivt är dock att det går lätt att göra utskrifter av sitt ordmoln. Om man vill spara sin bild gör man det lättast genom att använda ett skärmklipparverktyg i datorn, då går det enkelt att beskära bilden och därefter sparar man den i eget val av filformat exempelvis Jpeg.
Åh, det finns så mycket som jag önskar skriva om i denna blogg men som vi alla vet byggdes inte Rom på en dag.
/ Anna-Lena
Specialpedagog eller speciallärare- det var frågan?
Ok! Då kör vi!
Det känns lite pirrigt men samtidigt är jag redo att starta en ny blogg som går i specialpedagogikens förtecken. Efter en del studier i specialpedagogik, dels lärarlyftets grundkurs om 30 hp och kursen läs.och skrivsvårigheter hos andraspråksanvändare beslöt jag mig för att söka in till Speciallärarlinjen ht 2012.
Första terminen är nu avklarad och jag har nu påbörjat min andra termin. Målet är att få en mastersexamen inom specialpedagogik med inriktning mot språk, läs- och skrivutveckling, därefter vill jag arbeta som speciallärare inom grundskolan. Ett hemligt mål har också så smått börjat utformas men det kanske jag skriver mer om en annan gång...
Innan jag påbörjade utbildning gick jag intensivt runt och grubblade på vilken inriktning jag skulle välja: speciallärare eller specialpedagog. Jag hörde mig för med flera personer som är insatta inom området och fick många kloka råd på vägen .Mitt slutgiltiga val, att bli speciallärare, grundade jag utifrån en frågeställning som jag fick: Hur vill du arbeta, gentemot eleven eller gentemot vuxna? Svaret på den frågan var, i mitt tycke, enkel! Självklart vill jag i första hand arbeta gentemot eleven! Jag brinner ju för att arbeta med elever som på något sätt har svårigheter att nå de uppsatta kunskapskraven. Som person har jag nog alltid vurmat lite extra för utsatta personer och grupper.
Om mitt val var rätt får framtiden utvisa! Min personliga övertygelse är dock att om man som pedagog besitter fördjupade kunskaper inom ett område kommer man på sikt att kunna entusiasmera och handleda andra pedagoger ändå. Sedan går det ju alltid att vidareutbilda sig och komplettera sin utbildning inom vissa delar.För er andra som kanske går i samma grubblerier hade jag här tänkt tipsa om en överskådlig jämförelse mellan de olika yrkeskategorierna, men ni vet hur det är med internet, nu hittar jag den inte, grrr...! Jag har för mig att jag läste om den på SPSM´S hemsida men tills dess kanske en artikel från lärarnas nyheter kan bringa lite klarhet. Artikeln heter "Olika uppdrag på samma arena" och du finner den här. Ett annat tips är att läsa de olika examensordningarna för respektive yrkeskategori; speciallärarexamen och specialpedagogexamen.Kanske kan det bringa lite klarhet för dig som funderar på att utbilda dig inom specialpedagogik.
Det knepiga med innehållet i utbildningarna är att de inom flera områden tangerar varandra. Min vision och förhoppning är att specialpedagoger och speciallärare i framtiden kommer att skapa ett nära samarbete och på så sätt utforma goda specialpedagogiska lösningar för 2000-talets skola.
Utmaningarna är många och tillsammans kan vi förändra!
Det känns lite pirrigt men samtidigt är jag redo att starta en ny blogg som går i specialpedagogikens förtecken. Efter en del studier i specialpedagogik, dels lärarlyftets grundkurs om 30 hp och kursen läs.och skrivsvårigheter hos andraspråksanvändare beslöt jag mig för att söka in till Speciallärarlinjen ht 2012.
Första terminen är nu avklarad och jag har nu påbörjat min andra termin. Målet är att få en mastersexamen inom specialpedagogik med inriktning mot språk, läs- och skrivutveckling, därefter vill jag arbeta som speciallärare inom grundskolan. Ett hemligt mål har också så smått börjat utformas men det kanske jag skriver mer om en annan gång...
Innan jag påbörjade utbildning gick jag intensivt runt och grubblade på vilken inriktning jag skulle välja: speciallärare eller specialpedagog. Jag hörde mig för med flera personer som är insatta inom området och fick många kloka råd på vägen .Mitt slutgiltiga val, att bli speciallärare, grundade jag utifrån en frågeställning som jag fick: Hur vill du arbeta, gentemot eleven eller gentemot vuxna? Svaret på den frågan var, i mitt tycke, enkel! Självklart vill jag i första hand arbeta gentemot eleven! Jag brinner ju för att arbeta med elever som på något sätt har svårigheter att nå de uppsatta kunskapskraven. Som person har jag nog alltid vurmat lite extra för utsatta personer och grupper.
Om mitt val var rätt får framtiden utvisa! Min personliga övertygelse är dock att om man som pedagog besitter fördjupade kunskaper inom ett område kommer man på sikt att kunna entusiasmera och handleda andra pedagoger ändå. Sedan går det ju alltid att vidareutbilda sig och komplettera sin utbildning inom vissa delar.För er andra som kanske går i samma grubblerier hade jag här tänkt tipsa om en överskådlig jämförelse mellan de olika yrkeskategorierna, men ni vet hur det är med internet, nu hittar jag den inte, grrr...! Jag har för mig att jag läste om den på SPSM´S hemsida men tills dess kanske en artikel från lärarnas nyheter kan bringa lite klarhet. Artikeln heter "Olika uppdrag på samma arena" och du finner den här. Ett annat tips är att läsa de olika examensordningarna för respektive yrkeskategori; speciallärarexamen och specialpedagogexamen.Kanske kan det bringa lite klarhet för dig som funderar på att utbilda dig inom specialpedagogik.
Det knepiga med innehållet i utbildningarna är att de inom flera områden tangerar varandra. Min vision och förhoppning är att specialpedagoger och speciallärare i framtiden kommer att skapa ett nära samarbete och på så sätt utforma goda specialpedagogiska lösningar för 2000-talets skola.
Utmaningarna är många och tillsammans kan vi förändra!
PER ASPERA AD ASTRA!
(genom svårigheterna mot stjärnorna)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)